Kretslös - men ett pytte framsteg idag

Det min bror har hjälp med idag är assistans och daglig verksamhet, vård enligt LSS.

Vi har nu begärt en utökning av antalet timmar, så att min bror skall kunna flytta hemifrån, men har istället fått avslag på ALLT. (!!!) 

När vi ifrågasätter detta får vi höra att min bror inte tillhör någon av de personkretsar som beviljas vård enligt LSS. Min bror har varit sjuk sedan 4 års ålder och blev väldigt mycket sämre när han var ca 12 år. Sedan dess har min bror beviljats assistans, färdtjänst o.s.v. Han har också varit på läger med föreningar för funktionshindrade och varit på korttidsboende. 

Men nu tillhör han ingen personkrets längre. Vad är detta för byråkrati? Vad hände med den kretsen han tillhörde?

Han har samma sjukdomstillstånd som tidigare, snarare värre än bättre. Mina föräldrar är äldre och behöver snarare mer avlastning än tidigare, men nu får de alltså ingen.

När jag fick beskedet så var det två arbetsdagar kvar i november och hon säger till mig att "från måndag kommer ni inte att ha någon hjälp alls". Jag fick henne sedan att förlänga det hela till december ut. 

Innan december är slut så kräver de nu att min bror genomgår en neuropsykologisk untredning, då de genom det tror att de då kan placera honom i en personkrets. Jag fattar verkligen inte. 

Har så svårt att förstå att man måste placera människor i fack. Att de inte ser helheten, personen bakom, gör mig så arg, ledsen och besviken på systemet.

Den här lagen skall se till att funktionshindrade får möjlighet att leva som alla andra. Den lyckas inte så bra känner jag...

Men efter ett antal samtal till neuro på KS så har jag nu idag lyckats med att få en psykologtid för min bror innan jul. Min brors läkare, sköterskor och psykologen är alla djupt bedrövade över situationen min bror har hamnat i. Hur kan det plötsligt hänga på att göra en psykologisk utredning när han har varit lika dålig så pass länge? Alla ruskar på huvudet men får snällt spela med i spelet, för min brors skull. Så nu har snälla överläkaren skrivit en akutremiss som snälla sköterskan sprang ner med till snälla psykologen som ändrade om i sitt schema för att klämma in brorsan ett par dagar före jul. 

Jag är så tacksam, men stör mig över att vi måste behöva handla i panik för att de har fått för sig att detta måste in som komplement. Jag gläder mig över det lilla framsteget idag, den bokade tiden. Men oroar mig fortfarande för beslutet som skall fattas. Stör mig över att behöva ta min brors läkares viktiga tid i anspråk för en undersökning som varken han eller psykologen tycker behövs, snacka om resursslöseri!

Nej, jag försöker glädja mig, men det är svårt :(