December 2013

Det har hänt en del sen sist, men vi står ändå kvar och stampar.
Jag skall nu försöka dokumentera ner vad som har hänt.

December 2013
Den otroligt engagerade psykologen klämde in min bror för en utredning veckan före jul, skrev ett beslut som jag hämtade upp på KS den 20/12 och sedan lämnade till Stadsdelsförvaltningen den 23/12.
Vi hade fått deadline 31/12. "Lämnar ni inte in utredningen före nyår så förlorar ni allt stöd enligt LSS".
Jag bad psykologen att själv kontakta handläggarna innan hon skrev ut utredningen, eftersom jag kände på mig att det annars kunde bli fel (de pratade om två olika typer av utredningar o.s.v., jag ville inte riskera att vi lämnade in fel papper).
Psykologen pratade med handläggaren samt handläggarens chef (den som tar besluten) och fick en bra beskrivning på vad som krävdes. Hon skrev ett tresidigt psykologiskt utlåtande där hon poängterade vilken personkrets som hon ansåg att min bror hörde till. Allt för att underlätta för handläggarna, som hade talat om för henne att "det är väldigt viktigt att vi får in utredningen så att vi kan placera honom i rätt personkrets".

Jag ringde samtidigt upp handläggaren den 23:e och meddelade då att vi hade lämnat in alla papper nu och såg fram emot deras beslut före nyår. Men - då hände plötsligt något.
Nu hade hennes chef semester, så de skulle förlänga det befintliga beslutet "tills ett nytt beslut är taget i frågan". Alltså, det går bra att stressa på och skrämma upp anhöriga, psykologer samt överläkare - men när handläggarna har semester, då går det plötsligt bra att förlänga? Innan var hotet till oss att "får vi inte in utredningen så förlorar ni all befintlig hjälp".

För jävligt - tänkte jag först , men samtidigt - huvudsaken är att vi bibehåller de assistanstimmar vi har, samt den dagliga verksamheten som är så viktig för min bror. Julen var på något sätt räddad.
(Bortsett från att hela december så hade all min kraft och energi gått åt till detta. Mina släktingar fick inga julkort i år. Min dotter hann inte göra pepparkakshus. Jag var inte så engagerad i julklappsinköpen. Allt för att risken var överhängande att min bror skulle förlora all hjälp och då visste jag inte hur det skulle gå. Dessutom fick min pappa ett cancerbesked veckan före jul, som grädde på moset. Det var en riktigt tuff månad helt enkelt...)

Veckorna gick, julen passerade och det blev nytt år, nya tag...