I förra veckan fick jag nog av tystnaden och fick återigen ringa upp och fråga vad som hänt med det som var så viktigt att ha in före nyår...
Då får jag svaret återigen. "Åh vad bra att du ringer, men har du inte hört att jag inte längre är din brors handläggare?"
Nu kändes det som att någon drog bort mattan under fötterna på mig.
Vaddå, skall vi börja om från början nu??
Är detta ytterligare ett sätt för dem att dra ut på tiden?
Jag sansade mig lite och insåg att då får väl jag visa var skåpet skall stå med den här nya då.
Sagt och gjort, jag fick namn och nummer och nu har vi ett möte inbokat på torsdag eftermiddag.
Ställer de en fråga angående de som vi redan gått igenom förut så kommer jag ha med mig alla papper, överklaganden, ärenden till förvaltningsrätten o.s.v. Jag vägrar skriva allt igen!
Parallellt så hoppas jag såklart att denna nya handläggare kommer att ta sig an detta helhjärtat och lyssna på oss. Innan vi förlorar vår pappa och innan vår mamma blir ännu sämre. Efter alla år som de har hjälpt min bror så förtjänar de några år som pensionärer.
Min bror har rätt till ett eget liv!
Håll nu alla tummarna för att det är ett vettigt möte på torsdag. Annars vet jag inte vad jag tar mig till.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar