Min bror har personlig assistans dagtid då är han på sin dagliga verksamhet eller spelar innebandy, övrig tid är han i princip bunden till hemmet. Det blir en väldigt inskränkt värld att bo hemma och vara beroende av sina föräldrars tillsyn när man är 35 år. Så länge han inte har dygnet runt assistans så kan han inte flytta hemifrån, eftersom han behöver tillsyn dygnet runt. Min bror får 3-8 epileptiska anfall om dagen, de flesta väldigt kraftiga som också gör att han faller handlöst och därmed skadar sig ganska frekvent. Han behöver ofta hjälp med kramplösande medicinering för att bryta anfallen.
Min tanke med bloggen är att jag vill få en möjlighet att sprida den verklighet som jag, min bror och mina föräldrar upplever just nu. Det är tyvärr många med oss som kämpar sig fram för små - till synes självklara - stödinsatser för sina barn/syskon/föräldrar.
För er som inte såg Kalla Faktas reportage "avslag till varje pris" så kan jag rekommendera er att se det. Vi är absolut inte ensamma att kämpa för en anhörig, men det skall inte vara så!
Jag vill med detta få stöd i vår kamp, men också att andra anhöriga skall kunna finna samhörighet och kanske finna en möjlighet till att utbyta erfarenheter.
För er som inte såg Kalla Faktas reportage "avslag till varje pris" så kan jag rekommendera er att se det. Vi är absolut inte ensamma att kämpa för en anhörig, men det skall inte vara så!
Jag vill med detta få stöd i vår kamp, men också att andra anhöriga skall kunna finna samhörighet och kanske finna en möjlighet till att utbyta erfarenheter.
Vi är som sagt många som sitter i samma båt här och blir vi många som kan ro åt samma håll så kommer vi snabbare framåt! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar